Välkommen till Tryckfrihetssällskapet från 2004
Namnet har vi tagit från det Tryckfrihetssällskap som bildades 1835, då yttrandefrihetens anhängare fruktade ingrepp från statsmakten. Sällskapet upplöstes då Danmark 1849 fick sin demokratiska grundlag, som bestämde att var och en är berättigad till att fritt offentliggöra sina tankar. I dag är det fria ordet emellertid åter hotat, först och främst av religiösa och ideologiske grupperingar och internationella påtryckningsgrupper. Därför har vi funnit det nödvändigt att återupprätta sällskapet.
Därför behöver vi Tryckfrihetssällskapet
En serie spektakulära och skrämmande övergrepp mot yttrandefriheten, både i Danmark och i andra europeiska länder under senare år, lämnar inga tvivel om att den västliga världen är utsatt för medvetna och välplanerade angrepp mot det fria ordet.
Den första tydliga varningen om de nya tiderna kom 1989, då ledaren för den iranska mullah-regimen, ayatollah Khomeini, utfärdade sin beryktade fatwa (religiöst grundat domslut) i form av dödsdomen mot den brittisk-indiske författaren Salman Rushdie, för att romanen "Satansverserna" hade upprört rabiata muslimer över hela världen. Fatwan följdes snart upp av ett attentat mot Rushdies norska förläggare.
Under de senaste åren har vi i västvärlden blivit vittnen till en serie våldshandlingar riktade mot islam-kritiker - eller mot människor, som på ett eller annat sätt har kommit på tvärs med de religiösa makthavarna. Värst drabbade har muslimer bosatta i väst varit, som man med alla medel har velat tvinga till att rätta sig efter imamerna och de islamiska missionssällskapens krav på kulturell, ideologisk och politisk likriktning. Syftet har bl a varit att statuera exempel på vad som händer med de fritänkare, dissidenter och kvinnor, som vägrar att beslöja sig och acceptera mansdominansen, och som blev för västliga i sin tankegång och sitt levnadssätt.
Mycket av detta dagliga förtryck av den personliga friheten och det fria ordet går oförmärkt förbi - och betraktas efteråt närmast som ett grundvillkor, som de västerländska samhällena får finna sig i till följd av deras övergång till "multikulturella" och "multietniska" samhällen.
Andra övergrepp – närmare bestämt de som riktas mot prominenta icke-muslimer - är svårare för en normal västerlänning att finna sig i. Det gäller bl a mordet på den holländske politikern och kritikern av den förda invandringspolitiken, Pim Fortuyn, i maj 2002. Mordet utfördes av en holländsk djurrättsaktivist, som i rättssalen medgav att han hade begått sitt brott med hänsyn till invandrade muslimer.
Lika stor uppmärksamhet väckte det välplanerade och kallblodigt utförda mordet på den holländske filmskaparen Theo van Gogh i november 2004, följt av dödshot mot hans medarbetare, den liberala politikern och avfallna muslimen Ayaan Hirsi Ali, och mot flera andra framträdande holländska politiker och islam-kritiker.
Även i Danmark har anhängare till den islamiska gudsstaten och sharian (dvs islams gudagivna och oföränderliga lag) gått över till våld för att säkra sin ensamrätt på att uttolka religionen. I Köpenhamn blev en judisk-marockansk universitetslärare överfallen på öppen gata och nerslagen, för att han hade citerat Koranen (som en otrogen varken får läsa eller kritisera).
Underligt nog har den ideologiska offensiven mot det det västliga levnadssättet, tankegången, demokratin och yttrandefriheten, som diverse muslimska organisationer och makthavare har genomfört under flera år, inte medfört en motoffensiv ämnad att försvara våra traditionella frihetsrättigheter. Snarere det motsatta, då politiska partier, högre läroanstalter, pressen, kulturlivet, internationella organisationer och domstolar har varit undfallande mot att reagera på den växande muslimska närvaron i Europa och Västvärlden, genom att begära ingrepp mot yttranden som kan vara kränkande för islams makthavare.
Folk, som i den offentliga debatten vågade diskutera och problematisera den stora invandringen och islams växande inflytande, blev systematisk uthängda som "rasister" och "främlingsfientliga", och det har gjorts talrika försök att få dem förföljda via polisen och domstolarna. Såväl EU som Europarådet har gjort energiska försök att tvinga den danska regeringen till att gripa in mot avvikare från de åsikter som den politiska korrektheten deklarerade.
Innan bildandet av Tryckfrihetssällskapet 2004, fanns det inte någon förening i Danmark, som hade försvarandet av yttrandefriheten som sitt enda mål. Av det skälet var det viktigt att agera.
Islam utgör naturligvis inte det enda hotet mot yttrandefriheten, men det är det för närvarande farligaste, och i Tryckfrihetssällskapet drar vi oss inte för att kalla en spade för en spade. Yttrandefrihetens farligaste och mest omedelbara fiender ska klart utpekas och bekämpas. Viker man tillbaka från denna uppgift, mister försvaret av yttrandefriheten i allmänhet – och oavsett vem som hotar den - sin mening.
KONTAKT:
Trykkefrihedsselskabet
Pelargonievej 7
2000 Frederiksberg
Email:
